Tystnader
Vi ser oss själva i andra, i tystnaderna,
och orden är vaga bilder,
ekon av ofattbara förnimmelser,
ynkliga liknelser –liksom stjärnorna
som blir synliga i dina ögon–, tecken av fakta
som inte kan preciseras: förfiningar,
diskreta gester vi lärt oss utantill,
symptom av känslostämningar och av störningar
i sinnet, åkallan av de dagar som dött
och krafter som försvagas –vi blir medvetna om
förändringar med åren– när vi befinner oss
halvvägs in i omvälvningarna,
av ljuva lyckostunder och besvikelser
vilka gör oss mer tålmodiga och tillmötesgående,
och av spillda tårar över olyckorna
tills vi känner igen oss i skulpturernas
orubbliga ansikten
och jag upptäcker igen, bakom de stora fönstren,
i motljuset av detta museum byggt
på för-romanska stenblock, havet,
den vackert blåa prakten av vinterns
briser, middagens sol som kysser
den öppna platsen och den resignerade
tristessen i din förmörkade blick,
glidande långsamt mot fönstren,
iakttagande spännen, lyktor, tärningar...
återspeglade i glasens kyla.
Inga Britt Olte
Cap comentari:
Publica un comentari a l'entrada